torsdagen den 22:e oktober 2009

Digitalt pånyttfödd

På en impuls bestämde jag mig för att byta OS från Vista Ultimate till Windows 7, efter att ha fått en Windows skiva av en kille i en grön anorak. Antagligen ett utslag av digital självdestruktivitet. Vanligtvis innebär det ju bara en kort period av eufori följt av månader med misär medan man letar efter nya drivrutiner och borttappade program, spel och filer. Men den initiala känslan av renhet och pånyttfödelse är värt det!

Hittills, ett par timmar efter installationen, känns det bra. Antagligen den mest smärtfria installationen av ett OS jag gjort hittills. I med DVD:n, klicka "ja" och "nästa" ett par gånger och sedan bara vänta. Kändes som att det gick snabbt också, 20 minuter kanske.

Windows 7 är väldigt snyggt. Känns exakt som en uppiffad och stylad Vista, vilket det också är. Vad jag förstår är de största skillnaderna bättre minnesanvändning och snabbare uppstart, p.g.a. att W7 inte drar igång 40 miljoner processer som man sedan inte använder. Genialt egentligen. Undrar vem som ställde sig upp på ett produktionsmöte och sa "Grabbar, jag har en idé.. det kanske låter helt vansinnigt men.. vad sägs om att vi INTE startar alla de här processerna som i 99.8% av fallen inte används?". Bra jobbat Microsoft.

Anledningen till att jag postar detta är också att själv kunna komma ihåg när jag installerade det, och känslan jag hade då. Så när allting går åt helvete kan jag läsa det här inlägget och leva mig tillbaka till den lyckligare tiden. Nostalgi 3.0.

1 kommentarer:

  1. Grattis! Jag älskar också känslan av en format c:! Jonatan

    SvaraRadera