Även om mycket är osäkert i poker är en sak nästan garanterad. Om en spelare har ett överpar och den andra ett set kommer den ena bli av med stacken. För några år sedan fanns gott om så kallade "set miners", spelare som i stort sett bara spelade pocket par och försökte träffa set för att sedan få in degen mot någon med top-par eller ett överpar.
Att lägga ett överpar är något som de flesta spelare, däribland jag, har väldigt svårt för. Det är nästan traumatiserande. Ibland är man nästan beredd att betala bara för att se hur ens fina, fina hand blev slagen. Det är såklart inte så smart om man spelar poker för att tjäna pengar.
Här är ett exempel från idag:
Jag sitter med KK på knappen och öppnar med en standardhöjning till 4bb. SB lägger sig med BB 3-betar till 14bb.
BB i det här fallet är en bra, aggressiv och relativt tight spelare. Han spelar 22% av sina händer, höjer med 17% och 3-betar ungefär 6%. Hans range är alltså ganska stark. Vanligtvis kommer att han ha ett par som TT eller högre, eller AK/AQ. Ibland kanske han gör en move med ett mindre par, Axs eller en suited connector. Men rätt så stark range.
Jag har dock KK så det finns inte en chans i helvete att jag lägger mig. Frågan är bara om jag ska 4-beta eller syna. Vanligtvis 4-betar jag är, i stort sett 100% av gångerna om jag är ur position. Sitter jag ur position vill jag avgöra handen så snabbt som möjligt för att minska fördelen för han som har position på mig, och KK är definitivt en hand som är värd att köra in 100bb med preflop.
I det här fallet väljer jag dock att syna, dels för att variera mitt spel (jag vill inte bli för förutsägbar mot en bra spelare som spelar mycket) och dels för att se en flop i position. Kommer det ett A på floppen och han vbisar styrka kan jag släppa handen. Egentligen är det en slowplay jag gör, och förhoppningen är att om han träffar en Q med AQ eller har ett överpar på floppen ska jag kunna få in hela stacken.
Floppen kommer J T 8 med två hjärter.
Inte en särskilt bra flop för mig. Det ligger massvis med drag, både till färg och stege, och två av de händer han vanligtvis 3-betar har redan träffat ett set. Till min förvåning checkar han. Jag funderar ett tag och checkar bakom.
Turn är en Q och nu betar han 18bb (det ligger 30bb i potten).
De bra nyheterna är att damen ger mig åtta nya outs till en stege. De dåliga är att det är nu svårt att komma på en hand som jag leder mot. TT, JJ och QQ har nu en triss. AK satte precis en stege, liksom 99. AA har haft mig slagen hela tiden. Den enda handen jag faktiskt leder mot som inte är en ren bluff är AQ.
En raise är otänkbar, eftersom jag majoriteten av gångerna kommer att vara slagen, ibland dra till en split mot AK. Samtidigt känns en fold med ett överpar och en hel del outs också ganska svagt. Om han har ett set så har jag 8 outs till stege och 2 till ett högre set. Det är det bästa scenariot. Har han AK så har jag bara 3 outs, mot 99 har jag 6st. Någonstans mellan 10 och 3 outs har jag i alla fall, och det finns en liten chans att jag har bäst hand och han övervärderar sin AQ. Så jag bestämmer mig för att syna.
River är en så kallad tegelsten, en 6 som inte förändrar någonting. Han går nu all-iun för 66bb vilket är lika mycket som ligger i potten. Och här sitter jag med min KK.
Här får man nog inse att man är slagen i stort sett alltid. Om inte han kör en väldigt märklig bluff så har han bäst hand här. Mest sannolikt känns AK. En re-raise preflop och sedan en check på floppen, följt av två rejäla bets med nötstegen. AQ kan vi nog räkna bort då det vore väl optimistiskt av honom att beta med den här, och dessutom beta hela stacken.
Jag vet inte vad han har, antagligen en stege men kanske ett set, vad jag vet är att jag är slagen. Så jag lägger mig. Surt såklart, men bättre att förlora 32bb än 100.
